Clinical Cases and Chairside

Kompositfasader: justeringar på ett lätt sätt

Ett fall av Dr Onur Alp Yünük

Vackra tänder och ett felfritt leende: Att leva upp till patienternas estetiska krav på fasadbehandlingar kan vara en utmaning. Vissa patienter har konkreta idéer om hur deras nya tänder ska se ut, medan andra har svårare att uttrycka sina förväntningar. I de fallen är det viktigt att välja en behandling som ger utrymme för modifiering - antingen i form av en mer omfattande planering med digital smile design, eller genom att göra kompositersättningar som enkelt kan modifieras intraoralt.

Den senare metoden valdes i det här fallet: En ung kvinna som sökte sig till vår klinik eftersom hon var missnöjd med de fasader hon hade i överkäksfronten (Fig. 1 till 4). Vid undersökningen konstaterades att de befintliga ersättningarna hade en ojämn och rå yta, missfärgade kantanslutningar och att kompositen hade dålig hållfasthet. För att skapa optimal funktion och estetik beslutades att de befintliga ersättningarna skulle avlägsnas och ersättas av nya kompositersättningar i hela överkäksfronten (tand #13 till #23 enligt FDI). Patienten uttryckte önskemål om mer individualisering och karaktär för att får ett finare leende.

Fig. 1: Kompositfasaderna i överkäksfronten uppvisade otillfredställande estetik och funktion.

Fig. 2: Ocklusal bild med synliga defekter på kompositfasaderna.

Fig. 3: Lateral vy (höger sida) avslöjar ojämnheter i ytan.

Fig. 4: Lateral vy (vänster sida) avslöjar ett stort område där kompositen släppt.

NYA KOMPOSITFASADER

För att imitera translucensen hos patientens egna tänder och för att uppfylla hennes estetiska önskemål användes ett polykromatiskt system och dualskiktsteknik för ett fint, optiskt samspel av translucenser i det anteriora området.

Under färgtagningen användes den bilaminära färgbedömningstekniken (BSAT), som bygger på färgkombinationen av dentin- och emaljkompositer. I denna teknik lades den önskade emaljfärgen i skikt över den önskade dentinfärgen för att utvärdera den resulterande färgen som skapades av de två kompositfärgskikten. Materialen polymeriserades på tandytan utan bonding för att verifiera den kumulativa färguppfattningen som uppstod genom skiktningen, snarare än materialens individuella nyanser, för att säkerställa harmoni med den naturliga tandstrukturen vid behandlingens början. Fotografier togs med en kamera utrustad med ett korspolariserat filter (Fig. 5). Därefter avlägsnades retainern, liksom de befintliga kompositfasaderna. För att bevara så mycket som möjligt av den underliggande friska tandstrukturen utfördes ingreppet under förstoring och med blått ljus, röda och gula diamanter samt hårdmetallfräsar.

Fig. 5: Färgtagning - bilden är tagen med korspolariserande filter som eliminerar ljusreflexer.

Fig. 6: Tänderna när de defekta fasaderna avlägsnats.

Tänderna isolerades med kofferdam som säkrades med tandtråd i de cervikala områdena. Därefter påbörjades behandlingen. Emaljen etsades och behandlades med självetsande bonding (CLEARFIL™ SE Bond 2, Kuraray Noritake Dental Inc.) och CLEARFIL MAJESTY™ ES-2 Premium (Kuraray Noritake Dental Inc.) appliceras: dentinkärnan med sin uttalade mamelonstruktur modellerades med A1D. De incisala skären accentuerades med hjälp av vita pigment. För att skapa en opalescerande effekt skiktades ett tunt lager av den translucenta färgen Blue vid incisalskären. Emaljskiktet byggdes upp med emaljfärgen WE. Eftersom retainern tagits bort framställdes en transparent aligner som patienten ombads att använda fram till nästa behandlingstillfälle.

Fig. 7: Isolering med kofferdam inför behandling av lateraler och hörntänder.

Fig. 8: Det vestibulära emaljskiktet skiktas på tänderna.

Fig. 9: Form och färg enligt patientens önskemål.

Efter finishering och polering med Twist DIA for Composite skickades patienten hem och en ny tid bokades för utvärdering och slutjustering.

Vid kontrollen bad patienten oss att minska den incisala translucensen och valören en aning samt att ändra tändernas form: Hon ville ha längre centraler med mjukare och rundare hörn och med en jämnare incisal form. Kofferdam placerades igen och de vestibulära ytorna slipades ner en aning med hjälp av röda och gula diamanter. För att förbättra förutsättningarna för optimal mikromekanisk anslutning ruggades och sandblästrades ytan med 50µm aluminiumdioxid. Fosforsyra, silan och CLEARFIL™ SE Bond 2 applicerades steg-för-steg som en del av det adhesiva protokollet. Ersättningarna modifierades sedan genom förlängning, färgen korrigerades med CLEARFIL MAJESTY™ ES-2 Premium, A1D och A1E och den anatomiska formen f injusterades (Fig. 10 och 11).

Fig. 10: Modifiering av ersättningarna på de centrala incisiverna.

Fig. 11: Modifierat leende: Tänderna har fått en jämnare form och kontur och en naturligare färg.

Vid det sista behandlingstillfället uttryckte patienten att hon var mycket nöjd med sitt nya leende. Ersättningarnas ytor polerades igen, en ny retainer bondades fast och slutresultatet fotograferades (Fig. 12 till 16).

Fig. 12: Slutresultat - frontal vy.

Fig. 13: Slutresultat - ocklusal vy.

Fig. 14: Slutresultat - lateral vy.

Fig. 15: Slutresultat - patientens leende.

Fig. 16: Detaljerad bild av innerstrukturen - som blir synlig med ett polariserande filter.

SAMMANFATTNING

Att prata med patienterna om varje liten detalj i behandlingen och att lyssna uppmärksamt på deras idéer, förväntningar och krav räcker inte alltid för att förhindra att det ändå blir en del justeringsarbete - helt enkelt därför att patienterna behöver se resultatet innan de kan avgöra om de tycker om det eller inte. Turligt nog ger rätt val av material och teknik tandläkaren utrymme att skapa ett nytt leende som kan modifieras utan att man skadar frisk tandvävnad. Det är alltså inte längre så svårt att göra även den mest krävande patienten nöjd.